Mycket prat, glada miner och många reflektioner om vad var och en har haft för sig på det allra första jullovet. Allt är som vanligt och ingen kan tro att vi inte har sett varandra på två och en halv vecka. Men, något annorlunda är det i alla fall. Ja, vår nya kompis Imran har ju äntligen börjat, som vi har väntat och längtat och nu är han här med mamma och lillebror. Nu är vi jämnt antal i klassen, fjorton stycken, sju pojkar och sju flickor och så fröken då men hon räknas ju bara ibland.
